Hej! Precis som så många andra går jag i skolan och har för tillfället en uppsats som ska skrivas. I denna uppsats granskas den antika egyptiska mytologin och hur den påverkade samhället. Här kommer det som har producerats hittils. Kommentera gärna!

Innehållsförteckning:

1 Inledning

1.1 Syfte

1.2 Inledning

2 Avhandling

2.1 Begynnelsen

2.2 Netjer

2.3 Gudarnas boning

2.4.1 Himlen och dess mönster

2.4.2 Himlen - Res nattliga färd

2.5.1 Farao

2.5.2 Farao - Pyramiderna

2.6 Händelser

2.7 Hike, patriotism

2.8.1 Levnadssätt

2.8.2 Levnadssätt - Överlevnadsbehov

2.8.3 Levnadssätt - Seth 

3 Slutsats

3 Slutsats

4 Källförteckning

Syfte
Uppsatsen inriktas som sagt mot mytologin och samhället. Dessutom vill jag gärna veta mer om deras vetenskap och filosofi. Vad forskade egyptierna mest om och hur de gjorde det. Bestod forskningsutrustningen endast av tankekraft? Vidare ska jag fundera och forska om hur mycket religionen syns i den enskilda individens vardag. Styrdes personen till en extrem nivå och kunde inte gå ett enda steg utan att vara övervakad, eller var det relativt frivilligt med religiösa regler?

Inledning

Det ämne som jag har valt att skriva om är egyptisk mytologi med en fokusering mot de antika egypternas vetenskap och filosofi. Egyptierna var unika och hade fascinerande funderingar om hur saker och ting i deras närvaro uppkom, därför valde jag att skriva om dem. Vetenskapen de utvecklade var otroligt avancerad för att vara på den tiden, och för att ha tillgång till så robust och primitivt teknologiska maskiner, eller hjälpte utomjordingarna dem?  Många myter spinns om folk som blir så smarta så tidigt i historien. Vi kan inget göra utom att spekulera, precis som egyptierna gjorde på sin tid. Då tittade de på sin omgivning, fick idéer och kunde utifrån tankens kraft gissa sig till hur fåglarnas ägg hängde ihop med löven i träden. Men om de redan då kunde tänka så långt, har vi inte kommit ganska kort i filosofin på 5000 år? Kanske, kanske inte. Hur långt ska människan kunna tänka om hon fick så lång tid på sig? Vi kanske har kommigt väldigt långt. Även om vi har kommit långt så var fler egyptier medvetna om den moderna filosofin 3000 f. Kr. än folk var under medeltiden, trots att de medeltida tänkarna hade kommit längre än vad egyptiernas kom. Det finns framsteg såväl som baksteg i filosofin och dessa kan göras på minst en miljon olika sätt. Framsteg inom arkitekturen gjordes också under egyptiernas storhetstid. Pyramiderna är kända över hela världen, men ingen vet riktigt hur de byggdes. De byggdes som gravar åt faraoner. Hade faraonerna så stark ställning i samhället att de kunde få folket att göra nästan vad som helst? Var de som det sägs, att de var en del av religionen? Alla människor i samhället var en del av religionen, men deras ledare skulle visa sig stark och leda folket under svåra tider. Hade de som begravdes i pyramiderna skapat underverk och lett folket genom svält och pina? Eller så var det bara att religionen var livsviktig för alla invånare i riket, så viktig att de gjorde vadsomhelst för att bevara den, och de som hjälpte till fick evig ära och en stolt plats att vila i. Som sagt så kan vi inte göra ett dyft annat än att tro och tänka. Under denna uppsats får vi göra båda för att förstå och leva oss in i folkets roll förr i tiden, om vi inte ser det ur deras synvinkel kan vi inte förstå varför de agerade som de gjorde.

Begynnelsen

Det kommer kännas mycket mer naturligt om vi börjar vår berättelse där egyptierna trodde att den började än om vi börjar någon på något annat ställe. (Den följande hypotesen om hur världen kom till är taget från Shu-teologin och speglar därför inte de egyptiska tankarna under hela antiken, utan bara under en viss period) Urenheten, en mystisk enhet som var det enda, blev alltet. I Egypten beskrevs det som ett frö eller ett ägg som blev nästa stadium i utvecklingen, singulariteten blev mångfalden, nästan som historien går idag. Enheten som egyptierna kände den hade drivkrafter inom sig, fyra stycken är nämnda. Akhu, föreställningskraften, förmågan att få idéer. Hike, förmågan att gå från idé till handling och form. Sekhem, kraften att övervinna tröghetsmomentet, det som förhindrar Hike att uppnås, kallat Sekhem-kraft. Ba, kraften att visa upp sig, att visa vad vi är. I enheten är alla dessa fyra otroligt viktiga aspekter på hur vår interna utveckling fortskrider, både den biologiska och den mentala. Urenheten går under namnet ”den Ende” som vi känner till, men om vi översätter det direkt från egyptiska blir det mer som ”Herren till gränsen” eller ”Alltets herre”. I berättelser står det om hur den Ende får impulsen att skapa en sonform inom sig själv. Sonen, Shu, tilldelas krafter och kan därför kämpa mot motsättningar, redan när han befinner sig inuti enheten. Då han blivit färdigrustad står han alltjämnt innanför gränsen och behöver hjälp av de som uppfostrats vid sidan om honom inom fadern. För att nå horisonten och vidare måste de ta sig över gränsen tillsammans. Den gräns de står inför är den som avskiljer enheten från mångfalden. På så sätt är den Ende ”Herren till gränsen” inom enheten. Vad finns då på den andra sidan, med mångfalden? Två krafter är sagda att finnas på andra sidan, solguden Re och vishetsguden Thot. När gränsöverskridandet sker, vad händer då med Urenheten? Då Shu passerar gränsen till kosmos blir fadern alla krafter som driver världen, och därmed också alla gudar, framförallt Re. Den egyptiska tolkningen av starten på Universum är lik vår och speglar hela deras tankesätt och naturen kring dem. Detta gränsöverskridande som Shu och krafterna stod för försöktes ideligen uppnås i det egyptiska samhället. Ständigt strävade folket efter att nå det så kallade netjer-stadiet. Om ett samfund ville komma till det stadiet i evolutionen måste de tidigare nämnda krafterna, Akhu, Hiko, Sekhem och Ba, vara aktiverade och samspela i harmoni. Det är först om dessa fyra klarar av att överleva tillsammans på ett hälsosamt sätt som Urguden, kungen och resten av mänskligheten når sitt netjer-stadie och kan passera gränsen in i nästa värld där människan och de varelser vi lever bredvid har mentalt och kroppsligt utvecklats till sitt nästa steg i utvecklingen. Vi träder in i nästa värld så som Shu steg in i denna. Denna ädla teori trodde egyptierna helhjärtat på och gjorde vad som helst för den. Detta var det egyptiska tankesättet.

Netjer

Den egyptiska mytologin var baserad på folkets och tänkarnas tankesätt som var ganska unikt, men kan liknas vid flera jägares och samlares funderingar kring livet, men egyptierna hade kommit så mycket längre än det. Det var inte bara ett avancerat tankesätt utan också en sorts livsstil som faktiskt fungerade. Hieroglyfen för det vi idag kallar för gud hette ”netjer” och var otroligt viktig för hela det egyptiska samhället. Netjer var grunden för hela mytologin, men vad betydde den egentligen? Ett direkt svar på en sådan fråga är en omöjlighet. Djupet av netjer är svårt att förstå, men ursprungligen betyder det gudomlig, eller något annat stort med starkt inflytande och med mycket kraft. Ordet gudomlig fanns inte i Egypten, delvis eftersom ordet gud inte fanns. Först när de kristna kom till Nordafrika och försökte tyda skriften var netjer tvungen att bli till ett begrepp som den kristna världen förstod sig på. Eftersom de former som dyrkades kallades i allmänhet för netjer blev det naturligt för dem att göra en enkel översättning. Idag står det att hieroglyfen faktiskt betyder gud, om du kollar på de flesta ställen, men det är inte helt sant.  Netjer beskriver mer eller mindre kraften för händelsernas gång, vad som för evolutionen och kosmos framåt. Allt från begynnelsen då Urenheten skapade alltet, tills nu, allt som hänt har styrts utav netjer-krafterna. Dessa drivkrafter i naturen kan enklast manifestera sig genom hur egyptierna framställde dem, som gudar. Där kommer ett stort missförstånd in i kretsen. Många trodde, och tror fortfarande att egyptierna dyrkade gudarna som de var, men det är fel. Inga gudar dyrkades i Egyptenför 5000 år sedan. Istället dyrkades naturen drivkrafter, som vilken enkel civilisation som helst. Men deras form i templen var i formen av gudar då de var, som tecknet påminner oss om, gudomliga.Fram tills idag har begreppet genomgått en förskjutning för att passa in i det västerländska språket, så att i dagens samhälle betyder netjer gud för de flesta insatta.  

Gudarnas boning

De egyptiska gudarna hade oftast en stark och kraftfull människokropp med ett djurhuvud, men vissa var enbart människa, andra enbart djur. Denna skepnad var inte en guds skepnad, utan en netjer-kraft tillfälliga form. Istället för att ta sig till solen och dyrka den kraft solen besatt tog de solen till Jorden, i form av en man med falkhuvud. Guden var galjonsfiguren framför den bakomliggande drivkraften, som en ambassadör som ska vidarebefordra mänsklighetens vördnad till kraften och föra kraften till människan. Genom dessa figurer ska världen ses, och då ses den med nya ögon, och det leder till ett nytt sätt att tänka på, det rätta sättet att se på sin omgivning, tyckte egyptierna. Tack vare detta blev det egyptiska tankesättet unikt. Alla dessa gudar som förekommer i den egyptiska tron representerar en netjer-kraft och ibland också av en djurs egenskaper. Den enda kraft som förblir orepresenterad var Urenheten, som i sig var allt och alla, då också alla gudar. Templen och helgedomarna där ambassadörerna bodde i var rikliga byggnader. Framför stenbyggnaden sågs tecknet netjer för att beskriva att detta var en plats med speciell funktion och betydelse. Inne i templen fanns bibliotek, skolor, målningar och ingraveringar i väggarna, allt för att vörda och manifestera sin uppskattning för krafterna. Som hjälp för det vanliga folket fanns både präster och prästinnor som var där för att medverka i bönerna som bads. (I särskilda tempel var kvinnliga prästinnor förbjudna)

Himlen och dess mönster

Himlen på egyptiska var heret, ett relaterat ord, her, betydde på, ovanpå eller i andra meningar falk. (Om du ska relatera ord till varandra i egyptiska seenden, kolla på konsonanterna då vokalerna har föga med andra ord att göra) Falken ser ner på alla människor när den kretsar i skyn, därför kom guden Horus i form av en falk. Horus är ett väsende av himlen samtidigt som han är dess herre och överordnad. På Jorden representerade han sitt rike som falkar, alla i dess slag. Den Store Horus, Hor-Wer, och Den Äldre Horus, Hor-Semsu, var andra namn på Horus som gick under många fler. Skyn var en gudomlig sjö där solen och månen färdades över himlavalvet i båtar. Precis som den heliga pillerbaggen puttade sin dyngboll rullades sol-och-månskivan fram på himlen. Skyn var också en astronomisk dubblett till den stora Urenheten som föregick världen. Shu skilde Jorden från himlen och han hade den uppgiften i sina händer ända sedan han kom ut ur sin far, enligt Shu-teologin. Horus vakade över människan på dagen då hans ögon var öppna och sov under natten då hans ögon var stängda. Detta var som en ledstjärna för folket, om Horus sover ska du sova, och vice versa. En storslagen kombination som var tämligen svår att förstå och uppnå var Hor-Semsu-Re, Horus beblandat med Re. Det förekom ofta att Solen och Himlen smälte samman och skapade den sammanslagningen som så många trånade efter. För att ens komma i närheten av den måste ditt hjärta, ib, vara rent och allt som fanns där, minne, förnuft, känsla mm, måste samspela så att du kan agera med hjärtat. Den som skapar sitt hike med hjärtat är vid Hor-Semsu-Re, det var äkta styrka enligt egyptierna. Det fanns en feminin bild av himlen, Hathor. Hathor innehåller orden her, falken eller symbolen för Horus, och hwt, som betyder tempel, och då kan vi sätta samman det till Hathor, "Falkens tempel" eller "Horus tempel". I den feminina aspekten av himlen var himlen och solskivan ofta en och samma. Horus-ögat är en stor del av tolkningen, eftersom kvinnorna höll mer på dess betydelse och ansåg att den var av mycket mer värde än det männen visade.

Himlen - Res nattliga färd

Precis som att Re står för den soliga delen av dagen står Osiris för den mörka delen av dagen. Det är samma netjer som står för både natt och dag, Re och Osiris är väldigt lika i den aspekten. Under natten färdas Re i "den andra världen" som består utav vackra landskap och ser djur och hela naturen samspela. Tyvärr ligger ormen Apophis på lur i vattnen och försöker dra ned Re i döden. Flera egyptier lade till i kvällsbönen att Re skulle klara sig oskadd så att solen kunde gå upp nästa dag. I mer litterära kretsar var Re faktiskt död under hela natten och kämpade sig tillbaka till livskraften för att sedan ta över balansen mellan natt och dag. Res död var bara en detalj som kan förenkla tanken så att det blev enklare att förstå filosofin bakom det. Som allt i naturen som var binärt var ena polen var sovande, i detta fal död, och den andra hade övertaget. Den döde väntade tills att få upp styrkan för att sedan ta över kontrollen och så går det runt. (Läs "Händelser" för att fördjupa om filosofin)

Farao

Farao kallades den kung som regerade i Egypten. Trots det var han ingen politisk konung från början, utan en religiös ledare, den högst uppsatte prästen. Religionen spelade en så stor roll i samhället att Faraon faktiskt fick bli en politisk ledare och förebild, vilket, enligt många, var ett stort misstag. Diktaturen ledde till att de flesta Faraoner blev maktgalna och började missbruka sin post som religionens högste höns. Detta fick följden att många historier idag handlar om terrorn i Egypten då ondskan härskade. Positionen som kung var inte övertagbar, utan ärvbar. Om en Farao dog skulle hans son träda fram efter honom, men om ingen son var att finnas kunde lika väl dottern ta exdiktatorns plats. Tack vare detta reglemente kunde platsen enkelt bli övertagen av ärvingen genom att döda fadern, och denna svacka i lagen utnyttjades flitigt av många som väntade på makten. Detta ledde helt enkelt till att många Faraoner blev barnlösa och ingen kunde då ärva tronen, men den närmaste släktingen fick ta över om ett sådant fall uppstod. Anledningen till att det redan på egyptiernas tid utvecklades en form av demokrati var att de inte ansåg att folket skulle ha något att säga till om annat än vilken ätt som skulle regera, vilket var då egyptiernas samhälle uppstod. Faraon skulle därför bära ansvaret med respekt och ära. Han eller hon skulle bli tjuren, ledaren för flocken som hjälpte och ledde dem, och tog till vapen om stunden krävde det. Tjuren är ett bra exempel då den agerar på samma sätt som en ledare ska, enligt egyptierna, och därför var tjuren en symbol för ledarskap. Kungen var Horus på jorden, Res son, solens son. Om någon var ämnad att leda ett land så var det den gudomliga släkten. Farao var en gud i mänsklig form. Det sades också att den första Faraon var Osiris, men det är endast rykten som uppstod i Egyptens senare dagar. Dessa flyktiga viskningar tystades dock eftersom det inte ansågs bra att inte riktigt veta vem som har styrt landet till det välstånd det då besatt.

Farao - Pyramiderna

Pyramiderna byggdes av folket på Faraos order. Idag vet vi vilka som lät bygga dem och varför. En pyramid var en helig gravplats, ungefär som vikingarnas stenrösen och stenformationer. Men en pyramid var mycket storslagnare och svårbyggda. Till dessa gigantiska konstruktioner krävdes väldigt skarpa arkitekter och mycket effektiva arbetsövervakare som kunde fördela arbeten och se till att det arbetades under tiden. Det var det vanliga folket som fick arbeta på de stora arbetsplatserna under den stekande solen. Enligt pöbeln var det ett ganska naturligt drag eftersom Faraon var en levande gud, en netjer-kraft i mänsklig form. Arbetarna arbetade under hyfsade omständigheter, de fick bra med mat och vatten. Ingen jobbade så mycket att de ens riskerade att dö. Religionen var alltså så viktig att de byggde flera hundra meter höga gravar åt de regerande.

Händelser
Enligt de egyptiska tänkarna hade de gudomliga drivkrafterna en stark tendens att manifestera sig för människorna. Följande olika filosofier är baserat på fakta inhämtat från antika forskare som tyckte att händelsernas gånga var ett mycket intressant ämne. Enligt präster var det de gudomliga krafterna, netjer, som fick händelser att ske och saker och ting att tillhöra det förflutna, och att det ens fanns ett förflutet. Forskare var som många andra människor, besatta av vidskeplighet och ville inte förarga prästerna då den högste prästen hade fog över mäktiga män och kvinnor, därför kom de fram med en teori som inte korsade prästernas predikan utan en teori som samspelade med den och samexisterade med den. Precis som netjer samspelade kunde också människor också samspela och samleva. Forskare kom då fram till att ingenting kan hända, ingenting alls, så länge det inte är binärt. Om det endast finns en pol som påverkar och influerar drar den till sig händelsen, men din svingar aldrig tillbaka. Dock kommer den svinga fram och tillbaka om det finns en motpol som ständigt försöker återta kontrollen över händelsen. Det beskrivs i en händelsekedja så som att den ena kraften av de två är i överläge och brottar ner den andra. Då den ena är i kontroll kan den andra samla sina krafter och tillslut ta fattningen över händelsen igen, och så fortsätter det i evigheter. Ingenting kan ske utan motpol kunde forskare påstå. Ta en sten tillexempel, den har ingen inre organisk eller annan biologisk funktion. Vad är det som händer kring den här stenen då? En händelse om en sten blir då en förflyttning. Vad är det då som kan förflytta en sten? Gravitationen (som egypterna inte kom på). En annan sovande kraft måste då kunna göra något för att förflytta denna sten. Det kan vara en jordbävning som blir kraften, eller en människa som sparkar på den. Sedan lyckas gravitationen återta kontrollen och den förblir stilla tills krafterna fortsätter bråka. Det går i cirklar, som så mycket annat här i livet.

Hike, patriotism

Hike, kraften att gå från idé till handling, kan översättas direkt till magi, sedan följer en lång rad kopplingar fram till att hike faktiskt ska vara patriotism. Det började med vem som bestämmer över hike, vilket var Horus, härskaren över himlen. Egyptierna försökte ständigt jämföra med sig själv, i det här fallet kan himlens ögon bli liknelsen. Människan, precis som himlen, hade två ögon. Med hjälp av dessa uppfattades vad som är runtomkring dig. Ögonen var en källa av intellektuallitet, det var via dem som vi inhämtade kunskaper. Människan var bärare för himlens ena öga, Horus-ögat, som vi hade inom oss. I en referens till myten om urguden kunde också det fästas i pannan. Ett öga som var fäst i pannan kallades för att du var "stor i hike-kraft", du hade enkelt att agera utifrån dina tankar och idéer. Urguden hade ett öga, men sökte efter att ha två. Då nästa öga hittades sattes det i pannan. Faraon bär därför på en kobra i pannan som ska skänka denne kraft och kobrans farlighet används för att skydda samhället, den insamlade kunskapen och religionen. Hike bads det därför om i templen, och då bads det om bevarandet av landets välfinnande, kultur och fortsatta blomstring.

Levnadssätt

De religiösa reglerna på vilka en individ skulle leva var vida kända, men det var inget ditsatt, folk kunde välja att inte leva på det predikade sättet. Men eftersom de regler som tas upp är så som vilken person som helst skulle vilja leva efter så många valde att leva så. Enligt egyptiernas mytologi skulle du inte dra dig undan livet, utan lev ut det till fullo och bestraffa inte dig själv för det. Det uppmuntrades att experimentera och lära känna livet i alla dess former som det manifesterar sig i. Du skulle stå i centrum för ditt eget liv, låt ingen överta den rollen, låt ingen annan bli huvudperson i din vardag. Eftersom det gudomliga som skapade världen också drev den skulle du inte göra dem besvikna utan försök göra det bästa av situationen varje dag. Se detta, lär detta, förstå detta, omfamna detta. Om du lyckades med det skulle du bli en del av din omgivning och då också en del av det gudomliga i det. Detta var nästan som en brukshandvisning för individen att hjälpa samhället uppnå netjer-stadiet.Den egyptiska syndabekännelsen löd så som följande;Jag har inte jobbat mindre än en daglönareJag har inte stulit från den fattiges egendomJag har inte motarbetat gudarnas ord  Jag har inte undergrävt en anställd inför dennes arbetsgivareJag har inte utsatt någon för svältJag har inte orsakat tårarJag har varken dödat eller låtit dödaJag har inte varit källan för smärtaJag har inte stulit gudarnas offer och inte skändat de dödas kakorJag har inte våldtagit någon kvinna eller horat i gudarnas tempelJag har inte ändrat på de befintliga måtten

Levnadssätt - Överlevnadsbehov

Människan har alltid haft behov utav vissa regler som följer dem och undervisar dem om saker de behöver göra för att överleva. Andra saker vet de redan, som att skaffa näring, att föröka sig och att undvika sina fiender. Dessa överlevnadsbehov har alltid gällt för människan och alla andra djurraser. Men människan föddes inte med information om vem som är fiende och vem som är vän, därför fanns det gudar som representerade faror och andra ting i naturen. Och denna religion undervisades vidare till barnen så att de lärde sig vad de skulle akta sig för. Fienderna till egyptierna var ofta med bland de gudar som fanns. Om en ny fiende upptäcktes sattes den bara in bakom en av gudarna. Det skapades aldrig några nya gudar, motståndarna fick nöja sig med befintliga gudarna. Dessa nya tolkningar av gudarna föddes inte utav terror, utan av sunt förnuft. Vi skulle endast undvika dem för att överleva, inte frukta dem. Du kunde aldrig vara rädd för det du kände till i Egypten. Hos primitivare civilisationer kunde gudarna uppstå ur rädsla, men egyptierna hade inget primitivt samhälle.

Levnadssätt - Seth

Seth var den ende guden som faktiskt kunde ha fruktats av befolkningen. Rädslan kom varken från mytologiska varelser eller enorma humana arméer som hotade, nej, skräcken kom från det okända. Detta används ofta i dagen samhälle. Titta på vilken skräckfilm som helst, där spelar det på det stora "Unknown" och därför mer på den mänskliga fantasin som är bättre och större än filmer. Men egyptierna hotades inte av småbarn i blodiga kläder och mystiska röster utan av det abnormala, det som utmärkte sig från naturens ordinära förlopp. En jordbävning, en sandstorm eller en onormalt stor översvämning kunde vara exempel saker som egyptierna var väldigt rädda för. De visste inte hur de uppkom och visste inte alls hur de skulle bekämpas eller bemötas. Då detta abnormala skulle bli en kroppslig representant passade ingenting som någon någonsin sätt in på denna terrorns beklädnad. Naturligt nog valdes ett fantasidjur som sattes på en mänsklig tanig kropp, något som aldrig tidigare skådats och något som mänskligheten aldrig klarat av att bemöta. Terrorn kring Seth var enkel att få igång när gestalteringen väl skett, men den var inte okontrollerbar.

Källförteckning

"Med världen som spegel - Att leva med Egyptens gudar" av Gertie Englund  "Forntida religioner" av Britt-Mari Näsström